Jag är otroligt less på allt gnäll och surr kring att jag slutat med innebandy. Ja jag slutade för det var inte roligt, visst jag har problem med ryggen som kanske gjorde beslutet ännu lite enklare. Men jag hade en vecka innan jag slutade bestämt mig för att köra säsongen ut och med hjälp av Hanna N lösa det så jag inte skulle ha så ont. Det fungerade jättebra och jag kunde köra för fullt precis som förut och hela träningsveckan gick bra tyckte jag.  
Men bägaren hann rinna över alldeles för mycket innan bussen skulle gå på torsdagseftermiddagen och jag valde att lägga av.
Det var inte för att jag skulle börja på bänken som många surrar om. Men visst tycker jag det är konsigt att jag helt plötsligt var så dålig att jag inte platsade efter att ha spelat och startat varenda match under en hel säsong.
Det var helt enkelt så mycket annat som gjorde att bägaren rann över, många småsaker och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det! Det är mycket som händer "bakom kulisserna" som ingen ser..

Jag har varit med en gång tidigare om precis samma sak som händer nu, då lovade jag mig själv att aldrig mer! Nu händer samma sak igen, det är svårt att se om man inte vill göra det kanske. Men vi har inte gett upp lätt, vi gav det en chans och kämpade. Men om man kommer hem och är sur efter en träningen varje gång då är det inte roligt längre, man mår helt enkelt inte bra. Och då finns det så mycket annat man kan lägga tiden på.
Även om jag fortfarande tycker innebandy är det roligaste som finns så går det inte att bara försöka kämpa på och inte låtsas som nånting. Så nu var det såhär det blev!

Nu har ni hör min version och folk behöver då inte prata om vad de hört och tror. Jag har så många som står bakom mig i det här att jag inte tvekar en sekund på att jag tog rätt beslut. Men som sagt visst saknar jag innebandyn ibland, jag saknar alla tjejer och att komma in i omklädningsrummet och "bara vara".